1838-1921 French Jean Paul Laurens Gallery was a French painter and sculptor, and one of the last major exponents of the French Academic style. Born in Fourquevaux, he was a pupil of L??on Cogniet and Alexandre Bida. Strongly anti-clerical and republican, his work was often on historical and religious themes, through which he sought to convey a message of opposition to monarchical and clerical oppression. His erudition and technical mastery were much admired in his time, but in later years his hyper-realistic technique, coupled to a highly theatrical mise-en-sc??ne, came to be regarded as overly didactic and even involuntarily comical. Laurens was commissioned to paint numerous public works by the French Third Republic, including the steel vault of the Paris city hall, the monumental series on the life of Saint Genevieve in the apse of the Panth??on, the decorated ceiling of the Od??on Theater, and the hall of distinguished citizens at the Toulouse capitol. He also provided illustrations for Augustin Thierry's R??cits des temps m??rovingiens ("Accounts of Merovingian Times"). Laurens was a professor at the École nationale sup??rieure des Beaux-Arts in Paris, where he taught Andr?? Dunoyer de Segonzac and George Barbier. Two of his sons, Paul Albert Laurens (1870-1934) and Jean-Pierre Laurens (1875-1932), became painters and teachers at the Acad??mie Julian. He died in Paris in 1921.  Related Paintings of Jean-Paul Laurens :. | The Excommunication of Robert the Pious | Harem interior in Teheran | L'Excommunication de Robert le Pieux | Persian Princess | Death of by David |
Related Artists:
j. g. sandberg
Johan Gustaf Sandberg, född 1782, död 1854, var målare; han var professor i teckning vid Konstakademien från 1828, och direktör där 1845?C1853. Sandberg ägnade sig främst åt historiemåleri, med motiv ur nordisk mytologi och svensk historia. Hans främsta verk inom detta område är kalkmålningarna över Gustav Vasa i Uppsala domkyrka. Han målade också en mängd porträtt. Efter akademiska studier i Åbo med början 1783, och Uppsala, dit han flyttade 1788, blev han filosofie magister 1791. Han blev 1792 extra ordinarie kanslist i akademiska kansliet. Juris utriusque kandidat blev han 1792 och kort därefter docent vid juridiska fakulteten, blev juris licentiat 1800 och utnämndes 1807 till jurisprudentiä, oeconomiæ et commerciorum professor i Uppsala. Juris utriusque doktor 1810; arbetande ledamot i Lagkommissionen 1811-1814; ledamot av Krigsvetenskapsakademien 1810, Lantbruksakademien 1812, Vetenskapssocieteten i Uppsala 1829 samt flera andra lärda samfund. År 1834 erhöll han adlig värdighet och tog avsked från sin professur 1837. Lars Rabenius ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
Ernest Bruce Nelson
American,a native of Northern California and a graduate of Stanford University 1888-1952
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.